En bokanmälan och samtidigt en personlig bekännelse
Under hösten har vi inom XP Media publicerat en viktig bok av Peter Stenumgaard med titeln Främmande eld. Den handlar främst om ockultism och kristen tro. En styrka med boken är dess jämförelse mellan ockult utövning och Bibelns texter om detta. Man upptäcker att både Gamla och Nya testamentets författare var mycket bekymrade när Guds folk lärde ut eller praktiserade ockultism eller andra religioners riter. Profeterna fördömde sådant i skarpa ordalag och såväl Paulus som Johannes varnade när de första kristna kom i kontakt med denna typ av villfarelse. I evangelierna varnar även Jesus för att vi vid ändens tid kan förvillas av falska profeter. Många av de fenomen och läror som Bibeln varnar för återfinns idag inom ockulta rörelser och inom New Age.
Det är särskilt omskakande att läsa om gnosticismen och vår tid. Stenumgaard pekar vist nog inte ut rörelser eller namnger personer i Sverige idag. Istället visar han på företeelser som man känner igen och bemöter dem på ett klargörande sätt med Bibelns undervisning.
I kapitlet om gnosticism förklaras vad begreppet står för; gnosticismens historia under de första århundradena, dess bakgrund sedan 1800-talet och dess uttryck i samtiden. Dessutom beskriver han gnosticismens roll inom framgångsteologin respektive den kristna mysticismen. Det här är en del av boken som berört mig på ett personligt plan.
Innan jag blir mer personlig vill jag citera från Främmande eld:
Gnosticismens grundläggande världsbild är att det finns två världar eller verkligheter. Den ena är en andlig, himmelsk värld där den högsta okände guden finns. Den andra är materiens, jordens värld där människan och den övriga fysiska världen existerar. För att människan, trots att hon består av en materiell kropp, ska kunna uppfatta den hemliga kunskapen så anser gnostikerna att människan har en slags ”gudomlig gnista” inkarnerad i sina kroppar. Det är denna gnista som väcks när den får kontakt med den hemliga andliga kunskapen som förmedlas via Kristus. (s. 101)
Den gnostiska föreställningen om att GT:s Gud skulle vara ond har inget stöd i Bibelns texter. Aposteln Johannes brukar anses vara den av apostlarna som är extra tydlig i sin gränsdragning mot gnostiska läror som spreds bland de första kristna. Johannes beskriver Guds väsen tydligt: Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. (1 Joh 1:5) (s. 104)
Den tidiga bibliska kristendomen mötte gnostiska läror som konkurrerade och som försökte vinna insteg i de första kristna församlingarna. Detta kan vi se spår av i Paulus och Johannes texter i NT. (s. 106)
Gnosticism och kristen mystik
Inom mystiken ligger fokus på budskapet att människan kan möta Gud i sitt inre genom kontemplation (ordlös bön), där meditation, inre skådande och tystnad utgör exempel på verktyg. Fokus är riktat in i människan, mot människans ”centrum” för att där finna sig själv och samtidigt Gud. Här ligger en grundtanke om att det djupt inne i varje människa finns en del av Gud, en gudomlig gnista. Trappistmunken, mystikern och författaren Thomas Merton (1915-1968) (s. 120)
Gnosticism och framgångsteologi
Inom framgångsteologins grundläggande läroteser görs en distinktion mellan det andliga och det materiella (kroppsliga) på ett sätt som har tydliga paralleller med gnosticismen. Grunden i denna koppling är bland annat framgångsteologins läror när det gäller själva relationen mellan ande, själ och kropp. Framgångsteologin fokuserar i sina grundläggande läroteser, likt gnosticismen, ensidigt på det andliga och hävdar att människans egentliga väsen endast är en ande. Utöver detta så har hon en själ, och anden bor i en kropp.Den pånyttfödda människan anses bli en andlig auktoritet (”liten gud”) som i praktiken på egen hand kan agera med gudomlig kraft i den andliga striden mot mörkrets makter, samt genom tro ”ta ut” sina andliga rättigheter så att dessa blir synliga även i den materiella världen i jordelivet. Just synen att dessa insikter leder till att man blir en övermänniska som har Gud inom sig är förklaringen till de olika läror som sedan kommit att prägla framgångsteologins grunder. Den yttersta orsaken till denna syn på tillvaron grundas i trosföre-ställningen att Gud i Edens lustgård lämnade över skapelsen till människan, som i sin tur lurades av ormen att lämna över den till ondskan. Därav dras slutsatsen att människan på egen hand via andlig krigföring måste ta tillbaka skapelsen, genom att använda sin nyvunna andliga auktoritet. Frälsningen anses följa av att människan via Jesu försoningsgärning blir medveten om sin förlorade gudomliga status och genom insikt om dessa förhållanden får tillbaka denna status. Fokus ligger på kopplingen mellan Gud och den pånyttfödda människans ande. Kroppen och själen anses enbart störa relationen mellan Gud och den egna anden, varför kunskap som erhålls med sina kroppsliga sinnen (s k sinneskunskap) ska elimineras till förmån för den andliga uppenbarelsekunskapen. (s. 114)
Min egen historia vad gäller framgångsteologi och trosrörelse
Under perioden 1979-1989 var jag omväxlande förlagschef respektive ordförande för ett förlag vid namn Salt & Ljus. Under början av 1980-talet gav vi ut ett flertal böcker om framgångsteologi som spreds i stora upplagor. 1984 fick vi ett manus som innehöll utförlig undervisning om att Jesus dog andligt (JDS – Jesus Died Spiritually) och tog på sig Satans natur och gick ner i dödsriket under tre dagar innan han uppstod. Efter förhandlingar med författaren samt med en nyckelperson inom svensk framgångsteologi lyckades vi få bort just den undervisningen från boken som vi publicerade under titeln Från fall till fullmakt (Trons liv). Efter 1989 har jag inte sysslat med böcker som för ut framgångsteologi.
När vi 2013 gav ut Christer Svenssons bok Kyrkofäder, mystiker och evangelium på XP Media upptäckte jag att det fanns likheter mellan mysticism och framgångsteologi. Fram till dess hade jag uppfattat trosförkunnelse som allmänt positivt men haft svårt med deras ledarsyn samt med JDS och vissa andra yttringar. Samtidigt kom jag i kontakt med Kent Gunnarsson, som skrivit Den kristna gnosticismens återkomst – ett studium av Ulf Ekmans teologi, en doktorsavhandling vid Umeå universitet. Jag upptäckte då att det fanns fler tveksamheter än de jag varit medveten om. Där kan synen på människan nämnas, dvs ståndpunkten att “vi är en ande som har en själ och bor i en kropp” samt läran om att Jesus blev född på nytt i samband med sin uppståndelse. Allt detta hade funnit i de böcker jag gett ut. Trots det hade jag inte sett det. Mitt syfte med denna text är inte att peka finger åt andra utan erkänna att jag själv varit med och spridit gnostisk undervisning. Idag känner jag en ånger för min roll och mitt ansvar för detta – även om jag då inte förstod det.
Jag vet inte vad man idag undervisar inom grupper som tidigare stått för framgångsteologi i svenska sammanhang. Det jag har hört är att det i Sverige i vissa spansktalande och afrikanska församlingar förekommer utpräglade former av framgångsteologi. Jag vill uppmana dig att också granska dig själv mot Guds ord. Läs gärna Peter Stenumgaards bok Främmande eld och kontrollera om du själv eller din församling för fram undervisning i linje med något som Bibeln själv varnade för.
Till sist vill jag ge en eloge för ledare som Olof Djurfeldt, Jack Tommy Ardenfors, Sven Reichmann och Kjell Rydén för att de stod rakryggade när debatten fördes om framgångsteologin.
För dej som vill göra en fördjupning hänvisar jag också till ”Allt är inte Gud som glimmar” skriven av sven Reichman
http://www.uttrycket.se/books/Glimmar/Gud_glimmar.pdf
Anders Robertsson