Med anledning av den senaste tidens debatt i kristna media om homosexualitet publicerar vi här det sista kapitlet, 9, ur Chrys Caragounis bok ”Homoerotik. I forntid och nutid – och i den kristna församlingen”. De tre första kapitlen finns också tillgängliga på förlaget XP Medias webbplats www.xpmedia.org, där man även kan beställa hela boken.
- Problemet och den kristna församlingen
Jag har ovan [i föregående kapitel] försökt att diskutera bevisen från den forntida främre Orienten, Grekland och Rom och den syn som GT och speciellt NT har på problemet homosexualitet, samt ange skälen till denna.
Nu skulle jag till sist vilja ge några kommentarer till NTs syn på problemet. Denna borde vägleda församlingen i dag om hur man skall förhålla sig till personer med en homosexuell läggning. 123
- Den föregående diskussionen har förhoppningsvis visat att de NTliga författarna kände till alla de olika former av homosexualitet som tillämpades i forntiden, dvs. kultisk, icke-kultisk vuxen homosexualitet, vanlig paiderastia, filosofisk eller ideell paiderastia, homosexualitet uppfattad som en medfödd läggning och som en stabil relation mellan samtyckande vuxna, och lesbianism. Det moderna påståendet att de forntida människorna, och därmed även Paulus, enbart kände till en rå form av homosexualitet, men var ovetande om att vissa människor var sådana till sin natur, dvs. ”genuin homosexualitet”, motsägs av Aristoteles 124 vad gäller manlig homosexualitet, av Lukianus 125 vad gäller lesbianism, och av Paulus egna ord i Rom 1:27, vilka visar på en ideell, stabil relation.
- Även den mest ideella och renaste formen av homosexualitet förkastades av de forntida filosoferna och andra författare som onaturlig och pervers.
- Paulus inställning var att homosexualitet och lesbianism, liksom varje annan form av synd, var resultat av att människan förkastat Gud, hans vilja och hans lag. Paulus var medveten om den filosofiska formen av homosexualitet med all dess betoning på djup mänsklig gemenskap, vänskap och hängivenhet, som gick så långt som till att ge sitt liv för sin älskare resp. älskade. Men i ljuset av Guds uppenbarelse insåg han att det var ett resultat av människans förvridenhet som följer av att hon förkastat Gud. Genom dessa och andra handlingar trodde människor att de hade blivit visa. För Paulus var sanningen den att de hade blivit dårar och att deras sinnen hade blivit förmörkade. De kunde inte tänka friskt.
- För Paulus, liksom för hela den tidiga församlingen, stod homosexualitet i kontrast till den etiska grundsynen i evangeliet och vad som var grundläggande i kristen tro. Långa avsnitt i hans brev innehåller pastorala råd till de församlingar han hade grundat. Han ville att de skulle leva i renhet och helighet såsom Kristi och Guds sanna efterföljare.
- Det fanns ingen möjlighet för den tidiga kristna församlingen att acceptera aktiva homosexuella i sin mitt, lika lite som man kunde acceptera lögnare, avgudadyrkare eller mördare.
- Det verkar inte som att den tidiga församlingen pekade finger åt homosexuella mera än åt andra syndare. Sett från en biblisk synvinkel var alla former av synd lika frånstötande. På grund av detta ger Paulus i 1 Kor 6:9-10 en lista över en lång rad synder som kommer att utesluta dem som lever på dessa sätt från Guds rike.
- Däremot – och detta är mycket viktigt – stannade Paulus och den tidiga församlingen inte därvid. Paulus och den tidiga församlingen ansåg att de hade svaret på de homosexuellas problem liksom på alla andras problem. När församlingens Herre förlät äktenskapsbryterskan, som judarna velat stena, sade han till henne: ”Gå nu, och synda inte mer.” 126 I det innersta av Bibelns budskap finns övertygelsen att Guds nådefulla förlåtelse åtföljs både av en ny skapelse som åstadkoms av den Helige Ande och av förmågan för varje syndare att leva ett nytt liv.
Direkt efter den text som vi diskuterat, nämligen 1 Kor. 6:9-10, med sin katalog av olika former av synd, påminner Paulus korintierna:
”Sådana var somliga av er, men ni har låtit tvätta er rena från dessa ting, ni har helgats och gjorts rättfärdiga genom Herren Jesu Kristi namn och genom vår Guds ande”
Vi kan förutsätta att det i församlingen i Korint fanns kristna som tidigare hade varit homosexuella, prostituerade, kanske även tempel-prostituerade. De hade nu blivit förlåtna, renade och de hade fått ett nytt liv där de var fria från sitt tidigare sätt att leva. Paulus fördömde homosexualla handlingar, men han älskade den homosexuelle! Det var för sådana som Kristus hade dött, inte för att de skulle kunna fortsätta med sin synd, men för att de skulle kunna bli befriade från den och bli förvandlade till nya skapelser.
- Modern medicinsk vetenskap och psykiatri kan ha sina lösningar eller partiella lösningar. Församlingen har sin Herres lösning och måste vara trogen mot den. För- samlingen har ingen rätt att kompromissa med Guds Ord. Sådana kompromisser inte bara underminerar församlingens vittnesbörd och försvagar dess budskap om frälsning, utan de innebär också att man förråder och sviker de människor som är i nöd. Dessa kompromisser kan bara leda till värre problem, eftersom de inte är Guds lösning.
Fotnoter:
123 För ett antal år sedan publicerade Menighetsfakulteten i Oslo ett utlåtande om den bibliska läran vad gäller homosexualitet, där man enkelt och klart visade på den bibliska och kristna synen. I utlåtandet ger man dessutom en rad värdefulla råd vad gäller sjä- lavård. Det är publicerat på svenska i Svensk Pastoraltidskrift no. 45 1990, s. 824-828; no. 46 1990, s. 844-849; no. 47 1990, s. 873- 876. Se också B. Gärtners fina uppsats ”Till man och kvinna. Vad säger Bibeln om homosexuella handlingar” Kyrkan och homo- sexualiteten. Rapport från en arbetsgrupp, Lund, 103-129.
124 Aristoteles, Nikomakiska etiken, VII.v.3-5 (1148-1149) (se ovan).
125 Lukianus, Hetairernas Dialoger, V.4 (291-292) (se ovan).
126 Jn 8:11. Även om texten inte förekommer i de äldsta manuskripten, finns det inget i berättelsen som inte kunde ha sagts eller gjorts av Jesus. En liknande befallning ges den lame mannen i Bethesda, Jn 5:14.