Konfirmationen är en bekräftelse av den kristna tron som sker i en speciell gudstjänst efter en tids förberedelse – konfirmationsläsningen. Det som bekräftas är det kristna dopet.
Under 1800-talet och stora delar av 1900-talet var andelen konfirmander mycket hög. Folkligt betraktades konfirmationen, utöver dess andliga betydelse, även som en slags övergångsrit in i vuxenstadiet. I det svenska bondesamhället började man arbeta tidigt så det var kanske inte så märkligt.
Dessutom ingår det i själva konfirmationsakten en sändning ut i livet samt en bön, under handpåläggning, om den helige Andens vägledning.
Vad fick man då lära sig under konfirmationsläsningen? Ända fram till slutet av 1960-talet användes Martin Luthers lilla katekes från år 1529 vid undervisningen. Där förklaras bland annat Herrens bön (Fader vår), trosbekännelsen, dopet, nattvarden och bikten på ett klart och begripligt sätt. Boken är så pedagogiskt skriven med frågor och svar, att man förstår dess slitstarkhet. De bibelord som citeras och även trosbekännelsen ansågs vara så nyttiga i det andliga (vardags)livet att man uppmuntrades att kunna dem utantill.
Men att, som 1686 års kyrkolag föreskrev, endast låta dem ta emot nattvarden som behärskade Lilla katekesen utantill får väl anses lite väl exkluderande!? Förklaringen är att man av respekt för Gud var mån om att ingen skulle ta del av nattvarden på ett ovärdigt sätt, något som ju aposteln Paulus faktiskt varnar för. (1 Kor 11:27-29)
Det är för övrigt berikande att fördjupa sig i hur Luther såg på centrala kristna doktriner och i år, när reformatorn aktualiseras under jubileumsåret 2017, erbjuder XP Media flera intressanta böcker i ämnet.
Men konfirmationsundervisningen har skiftat en del över tiden. Exempelvis anses den väckelsevåg som drog fram över vårt land under 1800-talets andra hälft ha påverkat konfirmationsgudstjänsten. En pietistisk betoning av den personliga tron visade sig genom att man lade till frågan “Tror du?” till konfirmanden.
Idag är det en väsentligt lägre andel svenska tonåringar som genomför konfirmationen. Men faktum är att de 30.000 årliga deltagarna gör Svenska kyrkans konfirmationsundervisning till en av landets största ungdomsverksamheter. Till den siffran ska då läggas motsvarande undervisning i övriga kyrkor.
Dagens undervisning har öppnare former än tidigare. På Svenska Kyrkans hemsida beskrivs konfirmationstiden som ”en tid att testa och lära om den kristna tron… …genom samtal, övningar och lek”. Samtidigt är trosbekännelsen, bön med handpåläggning och sändningen bärande moment som alltid ingår i konfirmationsgudstjänsten, så de grundläggande delarna består.
Inom frikyrkorna har konfirmation blivit vanligare under senare år, åtminstone som begrepp. För frikyrkor som tillämpar barndopet är det naturligt att använda sig av någon form liknande den som finns i lutherska kyrkor. Men även församlingar där troendedopet praktiseras brukar bjuda in till konfirmationsläsning. Den kan då utformas som en grundkurs i kristen tro.
Många kan vittna om att de har burit med sig positiva minnen från konfirmationen igenom livet. Under läsningen finns ju en chans för ungdomar att få höra evangelium, ställa frågor och samtala om de stora frågorna och inte minst om människans förhållande till Gud.
Läsningen ger också en möjlighet att lära känna den främsta konfirmationslitteraturen, Bibeln. Vi är glada över att Svenska Folkbibeln, som en noggrann och vetenskapligt vederhäftig översättning, också har ett modernt språk. Våra konfirmander är värda en Bibel som kombinerar pålitlighet med ett språkligt flyt. Det är därför ingen tillfällighet att vi som bibelförlag låter den mest prisvärda av våra produkter vara just en konfirmandbibel!
Vad har du själv för erfarenheter av din konfirmation?
Roger Gustavsson Copywriter