Skribent: Tommy Lindén

Att be för sjuka är en sak Jesus uppmanade sina lärjungar att göra. Vi läser i Bibeln att Jesus helade sjuka och gjorde tecken och under. Det var en av anledningarna till att så många människor kom till honom och lyssnade till hans budskap.

Jesus mötte viss kritik från det religiösa samfundet i sin verksamhet. Problemet var inte att man ifrågasatte om människor verkligen blev friska. Att människor blev genuint helade var uppenbart för alla. Problemet var att Jesus ibland botade sjuka på sabbaten. Genom att göra det kom han i konflikt med det fariseiska partiets hållning i frågan, och ifrågasatte deras auktoritet som uttolkare av Lagen (Toran).

När frågan om att bota sjuka genom förbön i vår tid då och då debatteras i media är det inte för att någon gör det på sabbaten. Frågan gäller i stället om det verkligen rör sig om ett genuint helande eller om det handlar om kvacksalveri där någon försöker tjäna pengar på det hela. Här borde vi kristna vara vaksamma.

För det första, se till att inte blanda in pengar i Guds verk på ett felaktigt sätt. Jesus lärde oss att ”ni har fått för intet, så ge för intet”. Jesus tog aldrig betalt för de tecken och mirakler han gjorde. Vi ser ingenstans i Bibeln att Jesus höll ett starkt kollekttal för sin egen verksamhet. Däremot nämns det att det fanns personer som tjänade honom med sina ägodelar. Människor som Gud kallade till detta. Pengarna tog inte Jesus hand om själv. De hamnade i en gemensam kassa som Judas förvaltade.

Det är väl inte fel att ibland ta upp kollekter eller att göra insamlingar till behjärtansvärda ändamål. Men all kristen verksamhet måste regleras så att ingen kan komma med anklagelser om att det finns dolda ekonomiska, eller andra felaktiga motiv med i det hela.

För det andra. Eftersom vi tror att Gud vill att människor ska vara friska ser vi läkarvetenskapen som en Guds tjänare till en sargad mänsklighet. Om en person fått en klar diagnos att hon eller han har till exempel cancer, bör man efter ett upplevt helande besöka läkare och få bekräftat att cancern verkligen har försvunnit innan man avbryter fortsatt läkarvård. Om det finns dokumenterat, svart på vitt, kan inte omgivningen komma med några anklagelser. När Jesus botade spetälska sa han till dem att gå och få helandet bekräftat av prästen såsom Lagen bjöd. Även om Jesus själv var säker på att den spetälske var helad struntade han inte i de säkerhetsföreskifter samhället påbjöd. När han sa till den lame att stå upp och ta sin säng och gå behövdes ingen sådan bekräftelse. Det var uppenbart för alla att den lame nu var helad.

En märklig tanke som ibland dyker upp i sekulära media är att man ska förbjuda förbön för sjuka. Man menar att förbön kan skapa falskt hopp hos den sjuke som sedan, när inget helande sker, kan förbytas till förtvivlan och depression. I så fall skulle inte heller läkare få behandla sina patienter om de inte kan garantera att de blir friska. En sådan tanke är absurd. Man behandlar ju i hopp om att behandlingen ska hjälpa. Men det gör den inte alltid. Ibland kan det dessutom bli värre. Och fel diagnos kan leda till fel behandling som kan vålla stor skada. Men ska vi förbjuda all behandling för att läkare ibland gör misstag eller för att medicinsk forskning inte har kunskap om allting? Det tror jag ingen vill.

Lösningen för oss människor är att söka oss närmre Gud och hans vilja, hans agenda. Livet här på jorden är en skola där vi kan lära känna Gud och hans eviga syften. Många av oss kristna har då och då fått göra bekantskap med Guds mirakulösa kraft. Det gör att vi är övertygade om att det lönar sig att be och söka Guds vilja. Om vi inte får svar direkt på våra böner ger vi inte upp. Vi lär oss istället uthållighet och tålamod.

Ett problem som vi ibland upplever när vi ber för någon som är sjuk är att de inte omedelbart blir helare. Ibland tycks det inte ske något över huvud taget. Detta kan skapa tvivel och frustationer både hos den sjuke och hos dem som ber. Vi tror ju att Gud kan hela alla och vi vill så gärna att det ska ske.

På en konferens i London för många år sedan fick jag några goda råd av den amerikanske Vineyard-ledaren John Wimber. Han uppmuntrade oss alla att vara frimodiga till att be för dem som var sjuka som önskade förbön. Utifrån sin egen erfarenhet berättade han hur han själv och andra i Vineyard-rörelsen fått se hur uthållighet och tålamod ger resultat. I början såg man inte så många som blev helade, men efter hand växte tron och en allt större procent av dem man bad för blev friska. Dock blev inte alla helade, varför kunde han inte säga. Emellertid hade man observerat att en del personer man bett för, som inte blev synbart friska, blev helade vid något annat tillfälle när någon annan bad för dem. Vi människor kan inte hela någon, det är Gud som helar, och vi har ingen kontroll över detta. Däremot kan vi visa medkänsla och be för den som är sjuk. Ett fysiskt helande kan vara komplext och innefatta många faktorer.

Därför, menade John Wimber, är det mycket viktigt hur vi bemöter dem vi ber för. Om vi bemöter människor med kärlek och respekt förmedlar vi något från Gud även om de inte omedelbart skulle bli friska. Då känner de att vi vill dem väl och kan även förstå att Gud vill dem väl. Om de inte upplever helande känner de inte att det beror på att Gud struntar i dem. De förstår att Gud älskar dem men att helandet kan ta tid. Att förmedla tro och Guds kärlek på det viset var det viktigaste vi kunde göra, menade Wimber.

Som sagts tidigare finns det ingen konflikt mellan gudomligt helande och medicinsk vård. Ofta behövs både ock. Så låt oss fortsätta be för den som är sjuk. Det sker ständigt helande, även i Sverige, även om massmedia inte uppmärksammar det. Och låt oss samtidigt tacka Gud för läkare och all vårdpersonal.