För ett tag sedan såg jag ett litet häfte i ett bokstånd med titeln ”Kingdom colonies”. Titeln har dykt upp gång på gång i min tankevärld under den senaste tiden. Kingdom colonies, Gudsrikes kolonier.

Begreppet koloni kan betyda olika saker i det svenska språket. Politiskt brukar man med koloni avse en bosättning som lyder under ett moderland, sanktionerad av landets regim. Jag accosierar till de små samhällen nybyggare formar när de slår sig ner på nya kontinenter. Redan under 1600-talet fanns det en del kristna som bland annat på grund av trosförföljelse emigrerade till Amerika. De slog sig ner i obebodda områden och formade små samhällen, kolonier. De insåg att det skulle vara omöjligt för dem att överleva var och en för sig. De behövde varandra. De hade olika yrken och genom att leva nära varandra kunde de hjälpa varandra och bygga upp ett gemensamt skydd mot de faror som fanns runt omkring. I kolonin kunde de leva ut sin kristna tro och forma ett samhälle med en värdegrund därefter.

Om man skulle forska i hur dessa kolonier utvecklades skulle man säkert finna både dåliga och goda exempel. Men många nybyggare fick en fristad och en framtid där, som ledde till att de kunde föra sin kristna tro vidare, inte bara inom det egna samhället utan även till sin omvärld.

Gudsrikes kolonier

När jag tänker på Gudsrikes kolonier ser jag framför mig grupper av kristna som lever nära varandra och delar vardagen tillsammans så långt det är möjligt. Självklart har alla sina jobb som kanske inte alltid finns i närområdet. Men i Sverige har vi hyfsat humana arbetstider, så en hel del tid tillbringar de flesta i hemmet. IT-revolutionen med ”work where you want”-konceptet gör också att allt mer kan skötas från hemmet. Man står inte längre i kö på post och bank som tidigare. Och många i dag kan även utföra hela eller delar av sitt arbete hemifrån.

Kriser på gång

En hel del i vårt land har för närvarande bra jobb och bra inkomst. Är man två högavlönade i ett hushåll behöver man inte oroa sig över ekonomin. Men saker kan förändras. Och alla är inte högavlönade och när någon blir arbetslös har man inte längre två inkomster. Det finns många tecken i vår värld som pekar på att kriser väntar i framtiden. Ekonomiska kriser, miljökriser med mera. Västvärlden överkonsumerar jordens resurser och lever i stor utsträckning på lån. ”Pay back time” närmar sig och ingen vet riktigt vad som kommer att hända.

Andra delar av världen är under stark utveckling och vill ha sin del av kakan. Konkurrensen från länder som Kina och Indien är enorm. En volvoarbetare i Kina har en femtedel av den lön man har i Sverige. Inte bra för den svenska konkurrenskraften, men i Kina är man glad över att få mat på bordet.

Arbetslöshet

Trenden i vårt samhälle är inte att det skapas många nya arbetstillfällen även om politikerna har detta som högsta prioritet på dagordningen. Konkurrensen utifrån är tuff. Det är också svårt att förstå hur nya jobb ska skapas när man samtidigt, av ekonomiska skäl, gör allt man kan för att rationalisera bort mänsklig arbetskraft med hjälp av maskiner, industrirobotar och datorer. Om inte något drastiskt inträffar får vi nog få räkna med att arbetslösheten ökar, inte minst bland de unga. I vårt samhälle dör kanske ingen av svält om man inte har arbete, men långvarig arbetslöshet skapar sociala problem och medför risk för både fysisk- och psykisk ohälsa.

Ökad välfärd

Politiker talar om att bevara och helst öka den materiella välfärden. Men är det möjligt? Kan vi ständigt få allt större materiell välfärd. Större hus, större platt-TV, tunnare mobiltelefoner. Är det över huvudtaget önskvärt? Är det inte dags att tänka i andra banor?

Byta materiell välfärd mot livskvalitet

Jag och min fru talade vid ett tillfälle om vad som var livets största glädjeämnen. Vi kom fram till att det som vi värdesatte mest var gratis. Gemenskapen med Gud. Kärleken och umgänget med varandra och våra barn. Gemenskapen med vänner. Konstnärligt skapande av olika slag. Trädgårdsarbete, naturen, årstiderna med mera. En god måltid förgyller dagen men vi behöver inte hela detta överdåd av konsumtionsvaror som omger oss. Den materiella välfärd som består i överkonsumtion är snarare en fiende till livet än en vän. Den tär på vår andliga hälsa. och sätter Mammon före Gud. Någon har sagt ”man ska ha det man behöver, och man ska behöva det man har”.

Ett maktskifte på gång

En Gudsrikeskoloni i modern tappning kan vara att en grupp kristna bestämmer sig för att bo och leva nära varandra för att kunna bistå varandra i vardagen och för att vara ett vittnesbörd om Guds rike i sitt grannskap. I en sådan gemenskap kan man odla livskvalitet i stället för ständigt ökad materiell välfärd. I en sådan gemenskap kan man dela det man har med varandra så att alla har det de behöver.

Men är detta möjligt, är det inte bara en idealistisk dröm?

För Gud är allting möjligt. (Mark 10:27)

Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike, sa Jesus vid ett tillfälle. Hans lärjungar blev förskräckta över dessa ord och frågade sig: ”vem kan då bli frälst?” Jesus svarade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.”

Det som hände på pingstdagen då den helige Ande kom till den första lärjungaskaran och Guds rike blev synliggjort var inget människoverk utan ett gudomligt initiativ. Att sälja sina jordagods och ha allting gemensamt som det beskrivs i Apostlagärningarna var mänskligt sätt svårare för den egoistiska människonaturen än för en kamel att komma igenom ett nålsöga. Men för Gud var det möjligt. Och även om man i den första kristna församlingen inte lyckades leva kvar i kärleken till Gud och varandra så framstår denna första tid som en prototyp för hur det kan se ut när Guds rike landar på jorden. Det som Jesus lärde oss bedja ”kom Guds rike, ske Guds vilja, så som i himmelen så också på jorden”,

Många kristna genom historien har haft Apostlagärningarna första kapitel som förebild i sina ambitioner att gestalta Guds rike. Men hur kan vi gestalta Guds rike i vår tid? Inte genom mänsklig prestation utan genom den helige Andes kraft, genom att Gud gör det möjligt.

Gudsrikeskolonier tänker jag mig kan vara kreativa, kommuniteter där människor ger sig själva till Gud och till varandra. Kärnan i dessa gemenskaper får inte vara romantiska dagsländor utan personer präglade av en sund blandning av realism och gudsrikesvision. Om man går in i en sådan gemenskap med öppna ögon i syfte att tjäna Gud och hans rike är jag övertygad om att Gud kommer att bistå med sin kraft. Och frukten av detta blir att hans namn blir ärat, att Guds rike blir synliggjort och att vi får livskvalitet och stor glädje.

Några punkter

• Börja som en husförsamling, gärna med en relation till en större församling om det finns en sådan, eller till ett nätverk med andra husförsamlingar.

• Undvik exklusiva anspråk som att vi är lite bättre än de andra kyrkorna. Det stämmer inte. Om er grupp skulle lyckas åstadkomma något bra är det helt Guds förtjänst.

• Se till att kärnan i gruppen består av människor som trivs med och förstår varandra så att inte relationsproblem dödar visionen i sin linda.

• Reglera allt som har med gemensamt ägande och ekonomi på ett professionellt sätt. Gåvor är gåvor, lån är lån o.s.v.

• Tillsätt ledare som vill tjäna de andra, inte vara herrar, utan som är beredda att ge sina liv för de andra.

• Var andligt sinnade, men var inte överandliga utan se till att ha en god trivsam gemenskap i gruppen som utomstående lätt kan relatera till.

• Var kreativa, nytänkande, då det gäller olika problemställningar, till exempel hur arbetslösa kan hitta meningsfull sysselsättning i gruppen medan de söker ett annat jobb.

• Pröva alla nya medlemmar på ett kärleksfullt och förnuftigt sätt. Låt inte oandliga personer med en egen agenda lägga beslag på er tid och era resurser.

• Lyd Paulus råd att låta Guds ord bo rikligt ibland er. Låt Bibeln, Guds ord och visdom, ständigt vara i fokus.

Skribent: Tommy Lindén