Dagsaktuell antisemitism inom EU
Nyligen varnade den franske presidenten Macron för splittringen inom EU mellan de auktoritära nationalistiska demokratierna å ena sidan och de liberala demokratierna, å andra sidan. De förra kan tänkas avse t ex Ungern och Polen och de senare länder som Frankrike och Tyskland.
Om en sådan öst-västlig uppdelning kan göras, och en hel del talar för det, så kan man tänka sig att det endast är inom de östliga delar av unionen som antisemitism förekommer. Ett exempel kan då vara den Ungerska regeringens kampanj mot finansmannen Soros där tydliga antijudiska inslag förekommer. Och i Polen har en ny lag gjort det kriminellt att påstå att den Polska nationen har skuld i förintelsen av landets judar. Skulden var ju nazitysklands. Det har också gjorts olagligt att kalla ställen som Auschwitz för “polska dödsläger”. Försäkringar har dock gjorts att detta inte rör sig om antisemitism utan endast om ett säkrande av Polens värdighet.
Men även inom de liberala EU-demokratierna märks antisemitismen. I dagarna uppmärksammas det att två tyska rappare vunnit Tysklands största musikpris Echo, för sitt album med antisemitiska texter som ”Dra igång ännu en Förintelse, kom igen med en molotov”. Flera tidigare pristagare lämnar nu tillbaks sina priser i protest.
Också i (än så länge) EU-landet Storbritannien uppmärksammas antisemitiska uttryck. Nu inom labourpariet. Aftonbladet skriver att partiets ledare Jeremy Corbyn ber om ursäkt för antisemitism som har förekommit inom “isolerade delar” av sitt parti. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jPbPAq/corbyn-ber-om-ursakt-for-antisemitism. Man blir både förvånad och bedrövad. Men det visar sig att historien både är längre och värre än vad som framgår av denna ursäkt.https://skma.se/blogg/2015/10/samuel-nudel-corbyn-och-antisemiterna/
The Guardian ger en del bakgrund. https://www.theguardian.com/politics/2018/apr/18/khan-challenges-corbyn-walk-the-walk-labour-antisemitism
Och här hemma har Jan Guillo återigen utmärkt sig i Aftonbladet 15/4 genom att fastslå att ingen antisemitism existerar inom vänstern. Rasism i kombination med socialism är nämligen en ideologisk paradox. Det må vara hur paradoxalt det vill men det är historiskt belagt att kommunistregimen i Polen bedrev en antisemitisk kampanj på 1960-talet, för att endast ta ett av flera exempel. Många judar flydde till Sverige som resultat av denna antisemitism.
Man kan därför möjligen säga att socialismen “egentligen” inte ska vara antisemitisk. Det är dock till föga tröst för den som drabbas. På samma sätt kan jag med full frimodighet säga att kristen tro inte är förenlig med antisemitism. I de judiska kvarter där man historiskt har drabbats av pogromer efter kristna påskgudstjänster skulle man dock ha haft svårt att övertygas.
Därför måste vi förhålla oss till verkligheten sådan den ser ut. Att rasism eller antisemitism “egentligen” inte ska finnas inom den ena eller andra övertygelsen trollar inte bort verkligheten. Allt de ideologiska skygglapparna kan göra är att dölja delar av den för betraktaren.
Den nyligen bortgångne författaren Sven Reichmann skrev den lilla skriften ”Antisemitismen – förr och nu” utan skygglappar och XP Media har nu låtit trycka upp en ny upplaga. Den är väl värd att läsa och bara alltför aktuell.
”Syftet med denna skrift är att visa vilka uttryck som antisemitismen tagit sig i det förgångna, hur vi möter den idag och hur den skiljer sig från andra former av främlingsfientlighet. I förordet till denna nya upplaga berörs några av antisemitismens uttryck som visat sig sedan den förra upplagan publicerades.” Roger Gustavsson
https://www.xpmedia.org/bocker/antisemitismen-forr-och-nu-sven-reichmann