Om utmaningar mot tron på Bibelns felfrihet – reflexioner utifrån en bok om bibelsyn

Hösten 2015 kom Mikael Tellbe ut med sin bok Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord? på Libris förlag där han ger sin syn på saken. (Notera att han använder temat för bibeldagen 2012 som boktitel)

Tidigt i boken slår författaren fast att Bibeln är en särskild uppenbarelse från Gud: ”Bibeln innehåller alltså berättelsen om Guds särskilda uppenbarelse. Samtidigt är Bibeln som vittnesbörd om Guds uppenbarelse i historien själv en del av denna uppenbarelse.” (s 30)

Han skriver vidare att vi måste lära känna Jesus Kristus, Guds son, och vara öppna för Bibelns bibelsyn – att Gud kommunicerar med oss människor och griper in i historien och gör övernaturliga saker. (s 31)

Författaren säger att han sätter frågetecken kring att läsa Bibeln utifrån en historisk-kritisk metod vars slutna världsbild både kan skapa distans till bibelordet, skepticism till det övernaturliga och ett motsatsförhållande mellan vetenskap och tro. Istället förordar han en historisk-grammatisk eller en historisk-teologisk metod. (s 57, 110)

Men visst har vi stora frågetecken, inte minst i kapitlet Jag tror inte att Bibeln är felfri i allt men jag tror att den är trovärdig i allt den påstår där en del av de positiva ståndpunkterna ser ut att urholkas.

Vid en utläggning över 2 Tim 3:16 och 2 Petr 1:20-21, två viktiga texter om Bibelns inspiration, skriver Tellbe ”Vidare, det sägs inget om att dessa texter därmed per automatik skulle vara felfria eller ofelbara.” (s 50-51) Något vi vill titta på är därför vad Tellbe menar när han framhåller att Bibelns trovärdighet inte utesluter att den kan ha uppenbara fel på olika ställen.

Tellbe anger några exempel på olösta problem där Bibeln skulle kunna ha fel:

”Till exempel, vem dödade egentligen filistén Goliat som hade ett spjutskaft som ”var tjockt som en vävbom”? Enligt 1 Sam 17 var det kung David, men enligt 2 Sam 21:19 var det Elhanan från Betlehem.” (s 63)

Kommentar: Det här handlar förmodligen om ett avskrivningsfel eftersom det enligt 1 Krön 20:5 var Lahmi, gatiten Goliats bror, som dödades av Elhanan. Brödernas spjut beskrevs likartat.

Sanna doktriner utifrån felaktiga texter

Tellbe skriver: ”Vi kan inte helt och fullt ”bevisa” vare sig profeten Jonas existens eller Danielsbokens datering.” (s 74) Men bevisbördan ligger väl på den som förnekar Jonas existens eller Danielsbokens datering, särskilt i sammanhang där man ser Bibelns ord som Guds ord? Dels för att 2 Kung 14:25 säger att Jona är en historisk profet och dels för att Jesus talade om honom som historisk: ”Nineves män ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona.” (Matt 12:41)

 

Är frågan om Bibelns felfrihet ett nytt fenomen?

Tellbe skriver ”frågan om Bibelns felfrihet är historiskt sett ett tämligen modernt fenomen.” (s 66) Vi känner igen tanken från våra tidigare bibelsamtal. Han framhåller vidare att det var först vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som felfriheten blev en stridsfråga. Men stämmer det att Bibelns felfrihet är ett så modernt fenomen?

 

När Eusebios i sin kyrkohistoria (300-talet) söker harmonisera släkttavlorna hos Lukas och Matteus beror det på att de har kallats för motsägande. Varför harmonisera om inte felfrihet ansågs som defaultvärde? Eller när Jean Calvin försvarar Moses formulering i 1 Mos 1:16 (om det större och det mindre ljuset) mot anklagelser om att den är felaktig i astronomisk bemärkelse. Även Augustinus uttryckte sig tydligt om Bibelns felfrihet.

Bibelns självvittnesbörd väger tyngre än kyrkohistorien

När Tellbe frågar sig om felfrihet är en förutsättning för tron på Bibeln som Guds ord så är det en fråga som sällan har behövt ställas. Frågan är om felfriheten kan vara starkare implicerad än i nedanstående axplock av bibeltexter:

”Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen, Herrens vittnesbörd är sant.” (Ps 19:8)

”Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, din undervisning är sanning.” (Ps 119:142)

”Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som flyr till honom.” (Ords 30:5)

”Skriften kan inte upphävas.” (Joh 10:35)

Om Ricoeur och den andra naiviteten

Tellbe skriver personligt om sin egen utveckling som bibelläsare och använder termerna ”den första” respektive ”den andra naiviteten” med hänvisning till filosofen Paul Ricoeur. (s 109-110) Det ligger mycket i vad han säger om att komma tillbaka till en lyssnande läsning med Skriften som subjekt efter att bibelorden har objektifierats under studierna – att återvinna närheten till Skriften efter en tid av distans.

Ändå är det något som skaver här. Ricoeurs utvecklingsschema handlar nämligen om mer än distans och närhet i bibelläsningen. Först läser man texterna naivt och därefter hamnar man genom ny kunskap i en intellektuell, kritisk öken varefter man (förhoppningsvis, många tappar tron) känner sig kallad igen till trons symboler.

Ett alltför högt pris är om ordets förkunnare tappar övertygelsens skärpa. Att de istället för ”Så säger Herrens ord” säger ”Nu ska vi söka efter vad som är gott i allt detta” och sedan presenterar ett blekare evangelium.

Tellbe skriver: ”I skolan lär vi oss att skapa distans till det vi studerar, att ifrågasätta och relativisera. Detta kan vara viktigt för att ställa de rätta frågorna och se nya perspektiv. ….Ibland kan jag möta den här distansen hos mina studenter med en längtan efter mer kunskap och en iver att fördjupa sig i tron. Men efter några månader eller ett års studier har Bibeln hamnat på avstånd.” (s 109)

Tillfredställande svar

Sammanfattningsvis har vi alltså ett blandat intryck av Tellbes bok om bibelsyn. Vi är också medvetna om utmaningarna för bibeltron i en modern tid. Vi är dock övertygade om att det finns tillfredställande svar på alla frågor och invändningar som kan resas mot Bibelns trovärdighet. Därför vill vi uppmuntra alla förkunnare att liksom Paulus ”försvara och befästa evangeliet” (Fil 1:7), så att de troende får hjälp att bli ”fasta och grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört.” (Kol 1:23)

Anders Robertsson, förläggare

Roger Gustavsson, copywriter

Texten är ett utdrag ur en mer utförlig recension.  Mer utförlig recension