Skribent: Tony Larsson
I vår vardag hör det till att vi är medvetna om pengars värde. Men hur är det med den saken när vi läser vår Bibel? Under många år lät jag antika enheter som siklar och denarer fladdra förbi mina ögon medan jag var på jakt efter ädelstenar av andligt värde. Men när jag sedan under min studietid fick möjlighet att bo ett år i Israel och fördjupa mig i Bibelns värld, kom jag över antika prislistor och kunde få en bättre bild av den värld där Nya testamentets människor rörde sig. I den här artikeln vill jag ge vidare något av vad jag funnit.
Prisuppgifterna hämtas huvudsakligen från rabbinerna i Mishna, sammanställd ca år 200 utifrån rabbinska källor som sträcker sig bakåt till Jesu tid. Det är vanskligt att teckna en bild utifrån några enstaka nedslag i historien och sifferuppgifterna bör ses som synnerligen ungefärliga, men de bör i alla fall ge oss en viss uppfattning om den ekonomiska bakgrunden till evangeliernas värld.
Den grundläggande myntenheten var den romerska denaren, ett litet och tunt silvermynt ungefär som en gammaldags tioöring. Det var inte större än en tumnagel, men det glimmade av värdefullt silver och var värt en hel dagslön, motsvarande tolv timmars kroppsarbete i vingården (Matt 20:2). Inte undra på att husmodern i Jesu liknelse sopade hela huset för att hitta sin dyrbara tioöring (Luk 15:8).
Hur mycket motsvarar denaren eller dagslönen i dagens penningvärde? Även om sådana omräkningar är vanskliga kan de hjälpa oss förstå pengarnas värde. Idag har nog även den mest blygsamt betalda arbetaren i alla fall inte mindre än 90 kr per timme, så när moder Svea har tagit sina 30% av 720 kr står han vid arbetsdagens slut med en femhundring i handen – vår tids denar. Akademikern kanske tjänar det dubbla, nu som förr – en skriftlärd kunde tjäna två denarer per dag (Eccl Rab 2:17). Man påminns osökt om Första Timoteusbrevets anmärkning om att dugliga äldste kan vara värda dubbel lön (1 Tim 5:17).
Vad fick då arbetaren för sin välförtjänta denar? Enligt flera ställen i Mishna (Pea 8:7, Eruvin 7:10 m fl) kunde man köpa 12 stora kilotunga limpor bröd, eller 24 mindre halvkiloslimpor mer lika dem vi normalt köper idag. Man fick alltså förvånansvärt mycket för pengarna. Frågan är om vi inte har ett liknande brödpris även idag, med ca 20 kr/st för de normalstora limporna?
Köpte den antike arbetaren istället mjöl fick han 12 liter vetemjöl eller dubbla mängden kornmjöl. Under fredstider behövde alltså ingen i arbetarfamiljen svälta. Desto svårare var det under krigsår och krisår, då matpriset enligt apokalypsens ryttare skjuter i höjden: endast en liter vete för en denar, eller tre liter korn (Upp 6:6).
Men ännu billigare än brödet var olivoljan. Enligt Josefus (Judarnas krig 2.21.2) kunde man få en hel amfora om ca 24 liter för sin denar. Detta skulle motsvara ett literpris idag om ca 20 kronor – men så billig är inte olivoljan ens i Grekland där jag var och handlade i somras. Även frukt var ganska överkomligt på Bibelns tid: för denaren fick man enligt Mishna Maaserot 240 fikon, 24 eller fler granatäpplen, eller 24 druvklasar. Ganska likt våra dagars halvkilos druvpaket för ca 20 kr, eller hur?
Om det var billigt med bröd, frukt och olja, så var det förvånansvärt dyrt med vin. Enligt den romerske jordbrukaren Columella fick man endast ca 5 liter vin för sin denar. Det är ett pris som ligger i nivå med Systembolagets högt uppskattade nivåer, motsvarande 75 kr per flaska. Att få ”kött och vin varje dag” innebar att leva i lyx.
En åsna, ko eller oxe kunde kosta 100 denarer, en kalv 20 denarer (Menahot 13:8). Överkomligare var det att köpa ett får för ca 8 denarer, eller ett lamm för 4 denarer (Keritot 6:6). Påskalammet vid nattvarden kan alltså ha kostat motsvarande 2000 kr för tretton personer, ifall nu inte försäljarna passade på att höja sina priser vid påsk. För det enkla folket var det högtid och fest att få äta kött, något som förknippades med de stora offerhögtiderna.
Billigt i inköp men dyrt per gram var fågel. Vem har inte berörts av vår Frälsares ord om de två sparvarna som säljs för en kopparslant (Matt 10:29)? En sådan ”assarion” var värd 1/16 denar eller motsvarande 30 kr. De två duvorna som Josef och Maria offrade i templet för Jesusbarnets räkning (Luk 2:24) kan ha kostat en hel denar (Keritot 1:7). Det är ganska dyrt med tanke på hur lite kött det är på en duva – jag minns när jag beställde grillad duva på en egyptisk restaurang och fick in en stackars svartbränd varelse av skinn och ben. Dessa sydliga smäckra duvor passar nog bättre som symbol för kärleken (Höga V 6:8) än på matbordet.
Om Bibelns mat var relativt billig, hur var det då med boendet, vår tids stora utgiftspost? Enligt Tosefta Bava Mezia hyrdes två olika hus ut för 4 respektive 24 denarer per månad. Det är omöjligt att avgöra hur stora de två husen var, men månadshyrorna motsvarar 2000 och 12000 kr per månad. Den som hade arbete bör alltså ha kunnat ge sin familj tak över huvudet.
Ett hus, troligen modell mindre, såldes på 100-talet för det facila priset 240 denarer eller 120 000 kr (Y. Talmud Ketuvot 4:14). Och kyrkohistorikern Eusebius (3.10.1) berättar att barnbarnen till Judas, Jesu bror, ägde 3,4 hektar mark till ett värde av 9000 denarer. Det skulle motsvara 4,5 miljoner kr, men berättelsen är sen och troligen legendartad. När Eusebius skrev på 300-talet e Kr hade Romarriket drabbats av stark inflation under hela 200-talet, varför prisuppgifter efter 200-talet inte kan jämföras med priser från före 200-talet. De två barnbarnen ansågs i berättelsen av kejsaren vara fattiglappar.
Det mesta tycks alltså ha varit relativt billigt under Nya testamentets tid. Till och med den årliga tempelskatten om 2 denarer (=1000 kr) var lägre än våra dagars kyrkoavgift. Det enda som var avsevärt mycket dyrare än idag var kläder, som i ett förindustriellt samhälle krävde åtskilliga arbetstimmar av noggranna kvinnohänder. En mantel eller en långskjorta kunde kosta 8-24 denarer (Mishna Meila 6:4), alltså motsvarande 4000-12000 kr! Inte konstigt att man lappade och lagade (Matt 9:16), att lärjungarna behövde lugnas i sin oro för hur de skulle få råd med kläder (Matt 6:25), och att soldaterna inte ville riva sönder Jesu långskjorta (Joh 19:24).
Och dessa priser gällde det enkla folkets kläder. En rik mans mantel kunde kosta 100-200 denarer (Mechilta 96b), och översteprästens juvelbesatta dräkt var värd ofattbara 10 000 denarer (Talmud Yoma 35b) eller ca 5 miljoner kr. Inte undra på att han var förbjuden att riva sönder den (3 Mos 21:10), vilket dock inte hindrade Kaifas (Matt 26:65).
Rika och fattiga rörde sig alltså i olika världar, efter olika skalor. En stormrik dam i Jerusalem ska under Jesu tid ha konsumerat kosmetika till ett värde av 12 000 denarer per dag (Tosefta Ketuvot 5:9), något som får Marias ”slöseri” med nardusflaskan från Himalaya för 300 denarer att blekna vid jämförelse (Mark 14:3-5). Och den stackars förvaltaren i Jesu liknelse (Matt 25:15) som fick en enda ynka talent att ta hand om, han blev betrodd med en förmögenhet motsvarande 6000 denarer eller ca 3 miljoner kr.
Visst talar detta starkt om hur högt Gud skattar det liv han anförtrott oss att förvalta? Gud sätter värde på oss, mer än aldrig så många sparvar (Matt 10:31). Men när vi människor satte ett värde på hans Son, då värderade vi honom till trettio silvermynt, priset för en slav (Matt 27:9, 2 Mos 21:32). Silvermynten som Judas fick var troligen inte små denarer utan större siklar eller staterer, värda 4 denarer per styck (liksom i Matt 17:27). Detta pris om 120 denarer (ca 60 000 kr?) är i linje med det pris som några judar betalade för att friköpa förslavade landsmän (Talmud Kiddushin 20a), 100-200 denarer.
En stark arbetsslav kunde annars inbringa upp till 500 denarer i Romarriket. Det motsvarar 300 000 kr, långt mycket högre än det pris som traffickingmaffian idag sätter på sina offer (ca 20 000 – 50 000 kr). Guds dom är tydlig över dem som reducerar ”människors kroppar och själar” (Upp 18:13) till handelsvaror.
Guds avbild kan inte köpas för pengar, eftersom vårt värde är oändligt (Ps 49:8-9). Det enda som var tillräckligt värdefullt för att friköpa oss från vårt slaveri under synden var inte silver eller guld utan blodet av ett Lamm utan fel och fläck, Kristi dyrbara blod (1 Petr 1:18). Så högt är det värde som Gud sätter på oss, och så stor är den kärlek som han älskar oss med.
Vi har alltså blivit köpta till ett högt pris (1 Kor 6:20, 7:23). Därför vill jag avsluta denna artikel om värden och priser med att prisa honom som ensam är värd det. Så all ära till Jesu Kristi Gud och Far för hans godhet och kärlek, från nu och till evig tid! Amen.