Att låta sig styras av auktoritetstänkande innebär i praktiken att bry sig mer om vem som säger något än vad som sägs. Auktoritetstänkande kan inte försvaras varken inom vetenskapen eller bibliskt grundad kristen tro eftersom man då medvetet avsäger sig sitt personliga ansvar att kritiskt granska de budskap som framförs. Upplysningstiden under 1700-talet var en reaktion mot dogmatisk auktoritetstro varför den vetenskapstradition som föddes då valde det kritiska förhållningssättet som grundsten. Historien och vardagen visar dock upp exempel på människor som gör anspråk på att vara auktoriteter som andra okritiskt borde följa. Dessa exempel går tyvärr att finna både bland somliga vetenskapliga företrädare och inom kristen tro. Självutnämnda ”profeter” hör således inte enbart religionen till utan tycks vara ett allmänmänskligt fenomen som kan dyka upp litet varstans i vardagen. Självutnämnda profeter har alltid ett underliggande anspråk att med tvärsäkra dogmatiska uttalanden styra sin omgivning och därmed göra andra människor till sina ”intellektuella” eller ”andliga” fångar.
Grundläggande för både vetenskapen och biblisk kristen tro är det personliga ansvaret att ha ett kritiskt förhållningssätt till den flora av budskap som ständigt strömmar över oss. När det gäller de grundläggande existentiella frågorna som rör livets djupaste skikt, så visar erfarenheten att det i längden inte håller att hänvisa till någon mänsklig auktoritet om man vill finna ro för själen. Var och en behöver en erfarenhetsgrundad (empirisk) bas att vila i när vi möter livets allvar. Då räcker det inte med intellektuella spetsfundigheter från mänskliga auktoriteter. När det gäller de yttersta livsfrågorna så krävs förklaringar som utsatts för var och ens personliga kritiska granskning och visat sig hålla måttet även när det blåser som hårdast. Bibelns texter visar tydliga exempel på vikten av det kritiska förhållningssättet till de budskap som konkurrerar om människans uppmärksamhet när det gäller frågor om livets mening. Johannes Döparen som föddes ett halvår innan Jesus, hade uppgiften att förbereda Jesu uppdrag. Johannes var mycket tydlig och rak när han berättade om vem som skulle komma efter honom och vad det innebar för den enskilda människan. Många som lyssnade på Johannes bestämde sig för att byta livsinriktning och valde att stadfästa sitt ställningstagande genom att låta sig döpas av honom i Jordanfloden. Innan dessa människor själva fick möta Jesus så hade de dock enbart Johannes ord om vem Jesus var. När så Jesus själv dök upp så skriver aposteln Johannes:
”Sedan begav han sig återigen till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes tidigare hade varit när han döpte. Där stannade han. Många kom till honom, och de sade: ”Johannes gjorde visserligen inte något tecken, men allt vad han sade om Jesus var sant.” Och många kom där till tro på honom.” (Joh 10:40-42)
Texten visar att de som lyssnat på Johannes inte lät sig nöjas enbart med vad han sade om Jesus utan var noga med att kritiskt granska det Johannes sagt när de sedan själva mötte Jesus. Vid mötet med Jesus fick var och en sin personliga erfarenhet av honom samtidigt som de i lugn och ro kunde kontrollera allt som Johannes sagt om Jesus. Först när Johannes budskap klarat granskningen och visat sig stämma, valde dessa människor att tro på Jesus. Det var alltså inte tal om att hänvisa till Johannes som en auktoritet och sedan slå sig till ro med detta, utan istället kritiskt pröva det han sagt och få en personlig erfarenhet av den som Johannes talat så mycket om.
Människor som hamnat i miljöer med sekteristiska drag och sedan lämnat dessa miljöer berättar ofta om att de längs vägen mot att acceptera det sektliknande budskapet, passerade ett vägskäl då de slutade att ha ett personligt kritiskt förhållningssätt till vad som sades. Ett kritiskt förhållningssätt innebär i alla sammanhang att ständigt söka sig i riktning mot sanningen så att man inte lämnar över sin frihet till någon mänsklig auktoritet och blir dess intellektuella fånge. Jesus betonar därför att sanningssökande samtidigt är ett sökande mot frihet:
”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Joh 8:31b-32)
Med ett kritiskt förhållningssätt i syfte att främja sanningen så tar vi vårt personliga ansvar och strävar samtidigt bort från den fångenskap som blint auktoritetstänkande medför. Jesus var särskilt noga med att betona det kritiska tänkandet i religiösa spörsmål så att man inte lät sig luras av självutnämnda profeter som med dogmatiska ordalag gjorde anspråk på blind auktoritetstro av sina efterföljare:
”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” (Matt 7:15-21)
Falska profeter är vanligt förekommande även i Gamla Testamentet. Dessa ”profeter” försökte gärna skaffa sig makt och inflytande genom att närma sig världsliga makthavare för att bli deras rådgivare. Under perioden som föregick Nebukadnessar II:s invasion där han jämnade Jerusalem med Salomos tempel med marken, fanns en kader av falska profeter vid kungens hov i Jerusalem. Dessa påverkade kungen med falska förutsägelser och undermåliga råd vilket till slut ledde till att Nebukadnessar intog Jerusalem, tog befolkningen till fånga och förde dem till Babylonien (nuvarande Irak).
Det är värt att notera att Jesus i texten ovan går så långt att han även manar till kritiskt tänkande gentemot personer som kallar Jesus själv för ”Herre”. Syftet är förstås att inte låta sig luras av religiösa ledare som vill ge sken av att företräda Jesu budskap, men som i praktiken står för det motsatta. Det kritiska tänkandet består här i att jämföra presonens tal med personens handlingar (trädets frukt). Om tal och handling skiljer sig åt på ett motsägelsefullt sätt så säger Jesus att varningsklockan ska ringa och man bör vara extra vaksam på den personens budskap. Jesus själv uppmanar således människor att ha ett kritiskt förhållningssätt och noga pröva olika budskap som framförs. Detta för att människan inte ska bli fången i falska budskap och auktoritetstro och därmed missa den frihet i livet som varje människa är ämnad att finna.
Peter Stenumgaard är teknologie doktor och har skrivit böckerna ”Vetenskap och tro” samt ”Illusionen om vetenskapen”, båda från XP Media.
Skribent: Peter Stenumgaard