Kan Kyrkan, Guds församling, Kristi Kropp, ha mer än en syn på Kyrkan? Ja, i dag är det så. Problemet är att synen på Kyrkan i vissa fall är motstridig. Framför allt genom att vissa menar sig ha tolkningsföreträde på hur Kyrkan ska utformas och uttrycka sig. Och det gäller inte bara de gamla kyrkofamiljerna. Många nya rörelser kan vara lika självsäkra över att just deras synsätt och kyrkostruktur är den riktiga.

Hur ska vi komma tillrätta med detta? Finns det någon minsta gemensamma nämnare att utgå från?

Ja, det tror jag. Det finns åtminstone tre saker de flesta kristna är överens om.

1. Att Jesus är uppstånden från de döda och är den kristna kyrkans överherde. Han, och ingen annan har den fullkomliga tanken om sin församlings utveckling och mål. Om vi är angelägna att hålla oss nära honom bör det leda till att vi växer i andlig mognad och i sann kunskap.

2. Bibeln. De flesta kristna är överens om att Bibeln, GT och NT, är inspirerade av Guds Ande och därför bör vara vägledande då vi söker svar på olika frågor. Vissa saker i Bibeln är vi helt överens om medan andra saker tolkar vi olika. Men alla tolkningar kan inte ha samma sanningsvärde. Därför behövs konstruktiva samtal och debatter. Och vi får ändra oss om vi inser att en tidigare tolkning varit felaktig.

3. Den apostoliska trosbekännelsen omfattas av de flesta kyrkofamiljer och kristna rörelser som en bra sammanfattning på några av de centrala sanningar som varje kristen bekänner sig till.

Men även om vi är överens om ovanstående tre punkter drar vi kanske slutsatser som gör att vi exkluderar varandra från det vi menar vara Kyrkan, Kristi Kropp. Hur ska vi hantera detta?

När Petrus undrade över Johannes framtid förmanade Jesus honom: ”Vad rör det dig, följ du mig”.

Kanske Guds församling kan ha många olika uttryck. Men jag får följa Jesus i den övertygelse gemenskapen med honom och hans församling formar i mig. Bakom kulisserna kan det visa sig att det finns en gudomlig strategi som väver ihop alltsammans till ett enda stort magnifikt konstverk.

Det är naturligtvis ett problem om vissa kyrkor exkluderar andra på grund av att de menar sig ha tolkningsföreträde av den kristna läran. Men en sådan inställning får man då se som en brist som kan förändras. Vi brister alla i olika saker. Och på grund av vår ofullkomlighet blandar vi ibland ihop Guds vilja med vår egen vilja och Guds tankar med våra egna tankar. Bibeln uppmanar oss att ha överseende med varandras brister och att älska varandra. Vår kunskap är ett styckverk men kärleken är fullkomlig.

Ett annat problem är om kristna ser medlemsskap eller ledarskap i ett kyrkosamfund som ett medel till egen vinning. Jesus var väldigt tydlig med att ledarskap i Gud rike är tjänarskap och skiljer sig från ledarskap i världen. Okunskap och olika bibelsyn får vi möta med debatt och dialog och ha tålamod med varandra. Men en herrementalitet är ett försök att ta överherdens plats i hans församling och det kan inte tolereras, ”…för en är er Mästare och ni är alla bröder.” Det kan man inte se som en brist som man ska ha överseende med och tolerera. Att det sedan finns ledare i Guds församling är en annan sak. De är satta under överherden till att tjäna honom i hans omsorg om sin hjord.

För många år sedan startade jag tillsammans med en del kristna vänner en boendegemenskap i ett nergånget bostadsområde i Malmö. Efter ett tag var det flera hundra personer, mest unga barnfamiljer och singlar, som relaterade till denna gemenskap. Ett hundratal av dem bodde på området. Här var kristna från alla läger från Katolska kyrkan till pingströrelsen, som delade vardagen tillsammans. Vi upplevde varandra som bröder och systrar i tron på Jesus. Vi talade naturligtvis ibland om olikheter i kyrkosamfunden, men detta var inget som påverkade vardagsgemenskapen negativt.

Samma sak har jag sett på missionsfälten. Kristna från olika kyrkotillhörighet finner varandra och samarbetar. Man behöver varandras både praktiska och andliga stöd i den situation man befinner sig i.

Att vara öppen för gemenskap över alla kyrkogränser är nyttigt. Man kan ha gemenskap även om bibelsynen skiljer sig åt i vissa stycken. Samtidigt bör vi vara goda förvaltare av det vi upplever Gud gett oss, var och en. Det jag menar att Gud visat mig bör jag stå upp för, annars sviker jag min plikt. Men jag bör samtidigt ha respekt för och älska mina trossyskon som har en annan uppfattning. Sedan får vi tillsammans lägga alla vår uppfattningar inför överherden, Jesus, och be att han ska leda oss rätt.

Att helhjärtat söka Guds vilja och att leva efter den övertygelse han ger oss är det bästa vi kan göra för Guds församling. Och att samtidigt respektera andra trossyskons ärliga övertygelse. Allt medan vi delar varandras tro i samtal och gemenskap. Om vi samtidigt är öppna för förändring tror jag att Jesus, som är huvudet för sin församling, kommer att vägleda oss.

Kanske ska vi se den mångfald av uttryck för kristen tro som vuxit fram genom historien som en tillgång. Allt från de gamla kyrkofamiljerna till pingströrelsen och de husförsamlingsnätverk som breder ut sig över alla kontinenter i dag. Om de får ledas av överherden kan de komma att befrukta varandra på ett sätt alla kommer att ha nytta av. Vår värld behöver en kyrka, inte där man motverkar varandra utan där man samverkar för att möta människor i den kaotiska tid vi lever i.

Skribent:Tommy Lindén