Näthatet har debatterats i våra medier den senaste tiden. Bland annat SVTs Uppdrag Granskning har berört detta fenomen. Debattsofforna har stött och blött problemet. Varför finns det och vad ska man göra åt det. Lagarna måste skärpas, polisen måste få större resurser, skolorna måste ta sitt ansvar med mera, med mera.

Men, hallå, var finns familjen i sammanhanget? Är det inte där ett barns grundläggande värderingar formas. Och vilket ansvar har vuxenvärlden då det gäller att vårda språket i umgänget med varandra. Förr ansågs svordomar i det offentliga rummet som oanständigt. I dag hör man inte så sällan offentliga personer, politiker, programledare med flera använda svordomar i radio och TV. Och många av dagens filmer, som ses av barn och ungdomar, innehåller grova obscena uttryck, och allt råare svordomar. Hur ska man kunna lära barn och ungdomar ett vårdat språk om inte vuxna använder det.

Förre engelske premiärministern, Tony Blair, insåg famlijens betydelse och ville lyfta fram dess roll i sin politik. Familjen måste stödjas, menade han. I familjen”, ”lär sig människor att respektera och bry sig om varandra. Förstör man dessa familjevärden, så kan man inte skapa ett gott samhälle.”

I Sverige behöver vi mer än någonsin ge stöd åt funktionella familjer. Föräldrar som håller ihop och som ger barnen kärlek och stöd under deras uppväxt. Många av våra politiker ter sig på detta området som vilsna själar som inte kan skilja mellan höger och vänster. Från dem kan vi inte förvänta så mycket. Vårt hopp står till att Gud, i sin församling, ska kunna fostra fram goda funktionella familjer som i all sin ofullkomlighet lyckas återspegla den gudagivna roll familjen är tänkt att ha i samhället. Barn som växer upp i en trygg, kärleksfull miljö blir knappast näthatare och nätmobbare.

Skribent: Tommy Lindén