Vi lever i en tid där det finns en stark strävan mot att finna globala lösningar på sådant som kan störa utvecklingen mot fred och välstånd i världen. Att det finns olika religioner är en av de saker många upplever som problematiskt. En världsreligion i vilken alla andra religioner kan känna sig hemma tycks ligga i pipeline.

Enligt Bibeln finns det bara en väg till Gud och det är genom Jesus, Kristus. När detta är sagt återstår en hel del frågor som bör behandlas med stor varsamhet.

Vem är denne Jesus?

När Jesus blev ställd inför Pontius Pilatus sa han att han var född till konung och hade kommit till världen för att vittna om sanningen. Pilatus svarar: Vad är sanning? (Joh 18:36-38). Nya testamentets vittnesbörd om Jesus är en sanningsfråga, det är antingen sant eller falskt. När vi läser Bibeln framgår det med all tydlighet att Jesu offerdöd för mänskligheten var det som slutligen banade vägen till en full gemenskap med en helig Gud. Bland annat illustreras detta med att förlåten i templet delades vid Jesu död och öppnade vägen in i det allra heligaste.  Det var inte genom Buddha, Muhammed eller någon annan religionsstiftare detta skedde, det var genom Jesus Kristus. Därför säger Petrus då han ställts inför Stora rådet i Jerusalem: ”Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.” (Apg 4:11-12).

Är alla andra religioner fel?

Enligt Bibeln sände Jesus, efter sin uppståndelse, sina lärjungar till att förkunna de glada nyheterna att nu finns det frälsning för alla folk. En ny väg tillbaka till Gud hade öppnats. Den känsliga frågan i dagens debatt är: Vad händer med dem som levde innan Jesus och dem som aldrig fått höra talas om honom? Är alla andra religioner fel?

Författaren och apologeten C. S. Lewis sa vid något tillfälle att andra religioner har inte fel i allting, de har bara fel där de skiljer sig från den kristna tron. Detta anses säkert av många vara övermodigt tal. Samtidigt är det svårt att dra en annan slutsats, om Bibelns vittnesbörd om Jesus stämmer. En poäng i detta uttalande är dock att det kan finnas många likheter och anknytningspunkter mellan kristen tro och andra religioner. En intressant bok i sammanhanget är ”Kristus i verdensreligionerne” av den danske författaren och journalisten Svend Løbner Madsen. Boken bygger på intervjuer med lärare inom olika religioner och visar hur det finns så kallade ”kristusskuggor” överallt. Dessa kristusuppenbarelser i andra religioner kan man se som anknytningspunkter för samtal där sanningen om Jesus Kristus kan klargöras. I den kärlekens ande som Jesus själv verkade bör vi som kristna kunna ha gemenskap med människor från andra religioner. Jesus är inte en samling dogmer och kyrkliga ritualer, han är Sanningen. I den nuvarande tiden behöver vi visserligen lärosatser för att kunna skilja vad som är sant från det som är falskt. Kyrkofäderna formulerade till exempel trosbekännelser för att hindra gnostiska villoläror att slå rot i församlingarna. Men vår kunskap är begränsad, säger Paulus (1 Kor 13: 12). I den här tiden ser vi som i en spegel. Speglar på Paulus tid var gjorda i polerad metall och gav en dunkel bild av verkligheten. Men när fullkomligheten, Kristus, uppenbarar sig ska allt dunkelt försvinna. Då är dogmernas tid förbi och verkligheten, Kristus, kommer att lysa med sitt fulla sken. Vid Jesu återkomst kommer alla frågetecken att rätas ut.

Vad händer med dem som aldrig fått höra talas om Jesus?

Gamla testamentets gudsmän och gudskvinnor levde i tro på den ende sanne guden och den frälsning han hade i beredskap för dem. När Gud presenterar sig för Mose gör han det som Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Och Jesus talar om Gud som Fadern och om sig själv som människosonen, Guds son som blev människa. Men hur blir det för dem som växt upp i kulturer där man tillber andra gudar. Paulus säger i sitt tal på Areopagen i Aten att ”Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig.” (Apg 17:29-30). Att Gud haft överseende måste betyda att han inte tillräknar människor synd i sådant de inte kunnat veta. Vid ett annat tillfälle hänvisar Paulus till människans inneboende rättsmedvetande som är skrivet i hennes hjärta (Rom 2:14-15). Tanken är här, som jag förstår det, att människor kommer att dömas utifrån hur man förvaltat sina liv i förhållande till det ljus man haft. För att uppnå en gudomlig rättvisa har Gud utsett en absolut rättfärdig domare, Jesus, Kristus. Jesus känner människans villkor från insidan och han är full, inte bara av sanning utan även av nåd. Han har makten att frälsa var och en som sätter sitt hopp till honom.

Tanken på en kommande dom finns på flera ställen i Bibeln. I Jesu liknelse om fåren och getterna välkomnas fåren in i Guds rike (Matt 25:31). De har vägletts av det andra budet att älska sin nästa som sig själv. Slutsatsen man kan dra av detta är att när vi visar godhet mot vår nästa är det en gudstjänst och i detta närmar vi oss den ende sanne Guden även om vi inte har full klarhet om vem han är. På domens dag står det emellertid klart vem han är. Det är inte Buddha, Muhammed eller någon annan religionsstiftare som sätter sig på härlighetens tron. Det är Jesus, Kristus, Guds son. De som strävat efter det goda inser då att det är honom de hela tiden velat tjäna, och han räknar dem det till godo.

Som jag ser det är Bibeln väldigt tydlig med att Jesus är enda vägen till Gud. Det finns kristusskuggor i andra religioner som kan ge en viss vägledning. Det finns vittnesbörd om att människor inom olika religioner i sitt religionsutövande fått möta Jesus vilket fått dem att omvärdera sin tro. Den kristna kyrkan med sina olika traditioner och dogmer är inte alltid den bästa anknytningspunkten då vi närmar oss andra religioner, men Jesus är det. Till exempel utmanade Mahatma Gandhi indienmissionären Stanley Jones och andra missionärer att bara predika Kristus och inte ta hela den västerländska civilisationen med sig i sin missionsiver. Detta är en risk för oss alla, att vi när vi presenterar vår tro också predikar kulturella värderingar och personliga preferenser som inte har någonting med evangeliet att göra. Andra religioner har inte fel i allt som C. S. Lewis hävdar, där kan finnas många gemensamma nämnare med den kristna tron. Men slutligen måste alla längst vägen möta Jesus som sin frälsare. Det är han och ingen annan, som kan ge evigt liv.

Skribent: Tommy Lindén